När jag läser kommentarerna till denna artikel undrar jag om jag läst någon annan artikel…. Men jo jag är kvar på samma sida. Själv är jag inte lärare, men förälder och tidigare aktiv i skolans föräldraråd. Numera nöjer jag mig med att följa debatten, men här tänker jag tycka till!
Dagen ungdom är INTE fostrade i demokrati som ett praktiskt verktyg för att förändra världen. När jag var tonåring fick jag lära mig att varje generation själv måste erövra demokratin. Och med det jag ser idag kan jag bara säga; JA så är det.
Att ungdomarna ger upp när det inte leder till något, är väl inte att förvånas över? Jag växte upp i punkens tidevarv. Ville man ha något så ordnade man det! OK allt var inte lyckat, men vi lärde oss att det går om man bara försöker. Dagen ungdomar vet inte ens hur man ska kunna påverka eller vem de ska påverka för att få till en ändring. Vi vuxna har svikit genom att inte hjälp dem att skaffa sig verktyg för att påverka.
Det elitistiska synsätt som vuxit fram gör att varje individ främst sätter sig själv. Att ta ansvar gemensamt finns inte på kartan för många. Vi lärde oss att tillsammans kan vi uträtta massor. Vi fick råg i ryggen av varandra och lärde oss hur man påverkar. Vi såg resultat!
Idag är det alltid någon annan som ofta är anonym som har ansvaret. Det finns ingen att gå till med sina tankar och önskningar. Ingen behöver en, och det jag säger räknas inte. Klart ungdomarna har svårt att tycka att det är något bra! Jo själva idén, är bra, men inte för mig…. Demokrati förutsätter att människor känner ett ansvar för sitt samhälle.
Någon-annanism breder ut sig även bland vuxna personer! Så varför lägga ansvaret på dagens barn och ungdomar?
↧
Av: Cornelia Moén
↧
